Christoffer Radsby (P30)  Namn: Christoffer Radsby  
Registrerad 2008-11-04    Senast aktiv 2010-01-22 13:00  Från: Kalmar

Då vart man nominerad för stipendium

Ja, då vart man nominerad av sin högskola för BEST-stipendiet för det forskningsarbete jag och en vän har gjort på Inlevelse i digitala spel. Varje högskola för högst skicka 2 kandidater, jag och min vän är en av dem som årets bästa/intressanta arbeten, det ska vara IT-relaterat har jag för mig, kul är det iallafall.

Första pris är 30.000kr
Andra pris är 20.000kr

Jag vill vinna haha, vet dock inte hur mycket "nytta" mitt arbete är för IT-samhället, om det hade varit "tv-spels samhället" istället så kanske det skulle gå bättre hah.


17 juni 2009 kl. 00:00 | Kommentera (4)
The game is not the experience


Det är många av oss här som tycker om spel, det finns säkerligen flera här som säger att de älskar spel, men är det verkligen spelet vi älskar? Eller är det upplevelsen genom spelet vi faktiskt bryr oss om?

Jag kallar mig själv spelälskare, jag kallar mig själv grafiker, programmerare men framförallt så kallar jag mig själv speldesigner, på gott och ont. Det är svårt att visa sitt värde som speldesigner utan att faktiskt ha skapat några spel, utan bara ett gäng genomarbetade idéer som man på något vis har lyckats samla till ett koncept och senare kanske till en speldesign.

Vem är då en speldesigner? Enkelt och kortfattat: En person som designar spel. Enkelt? Ja, korrekt? Kanske. Det finns säkerligen flera som skapar spel på sin magkänsla och sedan kanske får något gott ur det, något som en del spelare tycker om. Men det finns även spel där alla spelare märker att spelet är utan ambition, vi har alla träffat på ett sådant spel, och det i sig är lite sorgligt.

För om vi tittar lite djupare så ser man snart ett väldigt klart lysande mål med speldesign. Vi designar den upplevelse som vi vill att spelare skall känna när de spelar, spelet är bara upplevelsens medium.

"The game is not the experience."

Vilken upplevelse vill jag att spelarna skall uppleva? Vilka delar är väsentliga för detta? Och hur kan man mitt spel fånga den essensen?

Det kanske känns uppenbart att fråga sig, men det är fortfarande ganska viktigt. Likt att följa ett tema så behöver man även göra allt för att stödja den upplevelse man som speldesigner ämnar för. Alla spel behöver såklart inte ha djupa tankar om upplevelse och komplexa känslor, men i grund i botten så behöver alla spel vara roliga att spela, och även det är en upplevelse.

--
Mitt nästa blogginlägg kommer att antagligen handla om Game Concept Challenge 09 eller ett större blogginlägg kring "inlevelse i spel".
Titta in ni som är intresserade.


18 april 2009 kl. 11:13 | Kommentera (2)
It's a sad day - the day my Xbox 360 Elite failed.


(inte min x360, min är redan nedpackad redo för lagning)

Jag stod med min flickvän, vi gjorde sallad till lunch. Vi satte oss ned i soffan redo att äta vår sallad, jag satte på mitt xbox 360. Den startade utan några problem, jag ställde mig upp igen och hämtade ett år av Scrubs. Vi åt och var glada samtidigt som vi tittade på Scrubs. 5-10 minuter in i ett av avsnittet så sprakade hela tv:n till och tv:n pep otroligt högt samtidigt som gröna partiklar syntes över hela tv:n och täckte JD:s ansikte totalt.

Jag sträckte mig fram och stängde av mitt Xbox 360, i tanken om att den bara hade fryst på ett konstigt sätt, men till min fasa under uppstarten igen 3 hemska röda dioder.

Det är en sorglig dag, något som jag aldrig trodde skulle hända har hänt, det är tur att jag har garanti kvar. Den höll sig iallafall nästan i 1½ år innan det hände.
Jag hoppas verkligen den kommer tillbaks snart, snart kommer ett gäng intressanta spel.

Jag får nöja mig med min nyinköpta laptop och min ps3 så länge, jag har skjutit lite granna på Resistance 2, jag får la ta och köpa det för att ha något att göra.


30 januari 2009 kl. 00:00 | Kommentera (7)
Living in Baldurs Gate - En vecka passerar (dag 2-7): Del 2

En vecka passerar - Dag 2-7



Jag vaknade omtumlad upp igen efter en natt av mardrömmar, Imoen går upp samtidigt som mig. Efter vi har gjort oss iordning begav vi oss igen ut i det vilda. Efter ett par timmars gång så träffade vi på en underlig man som stod under ett träd.

Vi hälsade och mannen introducerar sig själv som Chase, han hade tydligen förlorat en diamantring här i skogen, men tydligen verkade han inte vilja ha vår hjälp eller så var han upptagen att själv leta reda på den. Hursomhelst hade jag inte tänkt att erbjuda mig att leta efter ringen, jag kände att jag behövde hitta Gorion och platsen vi blev anfallna på igår kväll. Jag hade en känsla om att något fruktansvärt hade hänt.



Efter en stunds sökande hittade jag platsen igen, samma mönster av stenar, det måste vara denna platsen. Allt var så tyst tillskillnad från gårdagens sprakande magier som ven genom luften och där mitt i alltihopa hittar jag min far Gorion död, liggandes i en pöl av hans egna blod. Jag gick sakta fram till hans kalla kropp och tog allting som han hade på sig.

Vid sidan av honom fann jag även lite vapen och pengar från gårdagens strid, det måste ha varit jättarnas vapen jag hittade, ett par stora klubbor. På Gorions kropp hittade jag även en skriftrulle, jag bestämde mig för att läsa den senare i lugn och ro. Jag vände mig till Imoen och pekade att vi ska borde bege oss tillbaka till Candlekeep.



På vägen träffade vi på en dvärg och en man som såg ut att vara en svartmagiker. De sökte kontakt med oss men jag avvisade dem snabbt för att undvika konfrontationer då de inte så ut att vara ett trevligt umgänge. En kort vandring ifrån dvärgen och mannen blev jag och Imoen attackerade av en ilsken varg. Det var med nöd och näppe som vi lyckades komma undan, dock så blev både jag och Imoen kritiskt skadade och vi fick ta skydd i 3 dagar för att läka våra sår. Efter tre dagars vila fortsatte vi vår resa mot Candlekeep.

Vägen tillbaka till Candlekeep tog fyra timmar, vi kom fram till Candlekeep mitt på natten och i hopp med att kunna komma in och byta varor men framför allt kunna vila över natten gjorde de sista stegen så mycket lättare att ta. Allting gick bra tills vi blev stoppade av vakten, han lät oss inte att komma in. Absurt! skrek jag i hans ansikte, jag har levt här i hela mitt liv och jag får inte tillåtelse att besöka min hemtvist utan att jag måste donera speciell bok för att få fri passering!? Hans svar var fortfarande nekande.



Jag och Imoen vände våra klackar och gick därifrån, vi bestämde oss för att ta all vår energi och bege oss till Friendly Arms Inn direkt. Fyra timmar tog det för att komma tillbaka ut i det vilda, till Crossroads, vi begav oss sedan norrut genom det vilda. På vägen till Friendly Arms så träffade vi även på en man som bar röd trollkarlsklädsel, han använde sig av ett finare tal än vad jag var van vid.


Tydligen så varnade han oss om att vara försiktiga, och vara kloka i våra val av vänner. Han begav sig sedan snabbt därifrån, så snabbt faktiskt att han försvann ur min syn så fort vi hade pratat färdigt. Efter ytterligare timmar så var vi äntligen framme vid Friendly Arms, det var sent på kvällen. Jag närmade mig en av portvakterna som snabbt drog upp sitt vapen, jag antog att han inte såg så bra i mörkret och genom hjälmen han bar, jag drog även slutsatsen att han antagligen var människa annars skulle han ha dragit sitt vapen långt tidigare.



Jag hälsade på honom och frågade om vilka regler som gällde inom fästningen. Han sade att inga strider är tillåtna, även ifall man är den som blir anfallen och vinner så skall man bli utslängd därifrån. Jag tänkte för mig själv, det kan ju inte stämma, ett värdshus utan några strider? Utan slagsmål? Vad är det för människor som söker skydd här? Hur kan man känna sig säker när ingen får strida? Tänkte jag. Hursomhelst tackade jag för mig och gick förbi honom med Imoen tätt i hälarna. Väl på innegården så stod en och annan människa och glodde på oss men vi ignorerade dem och satte snabbt kurs mot värdshuset.

Utanför värdshuset så träffade jag på ännu en magiker, denna gången i mörkgrå klädsel och märkbart vänlig i rösten. Han bad om mitt namn och jag gav honom det, tydligen skulle denna man hjälpa oss att hitta personerna jag letade efter. Så fort jag vände ryggen till så frammanade mannen 2 extra illusioner av sig själv. Lite visste mannen vad han gav sig in på när jag dräpte honom med mitt långsvärd. Jag letade igenom hans kropp och fann till min häpnad en skriftrulle med mitt namn på, det var en efterlysning på 200 guld på mitt huvud. Låt dem komma tänkte jag och fortsatte sedan in genom dörren till värdshuset.



Inne i värdshuset träffade jag på kvinnan Jaheira och mannen Khalid, båda halv-alver och de såg ganska stridsdugliga ut. Jag behövde fler personer i mitt party och deras sällskap var helt klart välkommet. Så jag introducerade mig själv som Chris Darkwood och presenterade min vän Imoen för dem.

Vi gick sedan fram till bartendern och jag sålde lite av det jag hittat ute i det vilda men hyrde även ett rum för natten, på vägen upp till rummet så träffade jag även på en dvärg som ville att jag skulle hämta tillbaks ett bälte åt honom, tydligen så var en Ogre det enda problemet, tur för mig at Ogres är min specialitet. Jag vände mig om till mina vänner och sade till dem: Gå och få en god natts sömn imorgon så vaknar vi tidigt, vi ska jaga Ogre.





23 januari 2009 kl. 00:00 | Kommentera (1)


Offline
Visa presentation

Blogg
- Visa bloggen [5]
Spelsamling
- Visa samlingen [25]
Användarrecensioner
- Recensioner [0]
Vänner
- Visa vänner [0]
Alla blogginlägg
Då vart man nominerad för stipendium
17 juni 2009 kl. 00:00
The game is not the experience
18 april 2009 kl. 11:13
It's a sad day - the day my Xbox 360 Elite failed.
30 januari 2009 kl. 00:00
Living in Baldurs Gate - En början: Del 1
22 januari 2009 kl. 00:00