Eric Rundcrantz (P28)  Namn: Eric Rundcrantz  
Registrerad 2006-11-19    Senast aktiv 2010-01-02 16:33  Från: Linköping

UppCon 09


Ja, då var UppCon 09 över. Jag, min storasyrra och hennes kille var tre av 3000 deltagare som under helgen spelade TV-spel, knallade runt bland merch-stånd och allmänt nördade sig. Utöver det kunde man se liveband, se animefilmer- eller serieavsnitt på storbildsduk, eller cosplaya som något, om man kände sig manad. De flesta failade ju rätt ordentligt på det genom att antingen inte lägga ner tillräckligt med tid på sin dräkt eller genom att cosplaya som någon Akatsuki-medlem.

Själv gick jag mestadels runt bland stånden eller hängde nere vid TV-spelen. Jag deltog i GH: WT-tävlingen och vann! Utöver det fanns det tävlingar i Rock Band, Tekken DR, Brawl, Melee, SC4, något Naruto-spel, Guilty Gear, för att nämna några. Det fanns också mängder med andra arkadmaskiner, Beatmania, DDR samt några riktigt old-school med bl.a. Mushihimesama på.

En nackdel med konventet var mängden köer. Eftersom vi struntade i att använda garderoberna klarade vi oss undan de flesta, men efter prisutdelningen på söndagen blev vi fast på övre våningen i säkert 15-20 minuter. Antagligen var det för att lätta på köerna vid garderoberna, men det var ju ändå lite dåligt planerat. Trots det var hela grejen lätt värt det, och med all sannolikhet ska jag dit igen nästa år.


21 januari 2009 kl. 00:00 | Kommentera (1)
Harry Potter och Birollsmördaren


Jaha, ännu en gång är det Harry Potter som tar upp detta bloggutrymme. Denna gång är det "Harry Potter and the Deathly Hallows", den sjunde och sista boken i serien, som jag läste klart för några timmar sedan, ungefär vid 10-snåret på morgonen. Sen gick jag och la mig, för att nu sitta här efter 3 timmars sömn, pigg som en mört. Den var inte så lång som många hade väntat sig, bara 606 sidor (engelska d.v.s), vilket gick på lite över 12 timmar läsning i ett sträck.

Var den bra då? Ja, då, det kan jag nog säga. Den var stundtals riktigt spännande, och i slutet (som för övrigt var väldigt intressant, mer än så kanske jag inte ska säga) var väl värdigt en av världens (kanske den allra) mest sålda bokserie i modern tid.

Som bloggtiteln antyder, så dör det lite folk i boken, vilket de flesta som följer serien borde ha listat ut sen tidigare. Däremot trodda jag inte att Rowling skulle ha ihjäl SÅ många. Det var nästan komiskt att stundtals sitta där, för att helt plötsligt tänka "jahopp, där rök en till". Ok, det kanske var lite att överdriva, det kan också ha varit på grund av min apati när det gällde de flesta dödsfall i boken. (Förutom 2, vilka ska förbli onämnda. Att döda de två var väl onödigt.)

Det jag mest störde mig på, dock, var en detalj som växer fram under den sjätte bokens förlopp, och den har med Harry och Ginny att göra. Tydligen ville Rowling fortsätta i det spåret, till min stora besvilkelse. Men skrivet är skrivet, läst är läst, och nu är serien med stor S över.


22 juli 2007 kl. 00:00 | Kommentera (0)
Harry Potter and the Order of... va?


Låt inte bloggtiteln missleda, jag betraktar mig själv som ett relativt stort Harry Potter-fan. Inte så stort att jag springer runt med fula avtändande glasögon, en med röd tuschpenna ditmålad blixt i pannan och skriker "vingardium leviosa!", men jag har följt böckerna troget (förresten, läs dem på engelska, mycket bättre än på svenska) och har läst om dem många gånger var.

Det jag syftar på med titeln är den femte filmen, som hade biopremiär för inte alltför länge sedan. Idag gick jag med min storasyster och några av hennes kompisar för att se den, jag tänkte att jag lika gärna kunde hänga med när de ändå skulle se den. Vi kan säga att jag mina förväntningar inför filmen var ungefär lika höga som de årliga förväntningarna om Duke Nukem Forevers släppdatum. I vilket fall, där satt jag, och filmen rullade igång.

Till en början verkade den faktiskt rätt bra. De följde boken genom att vara lite mörkare än de tidigare filmerna, men där verkade det ta stopp. Hela filmen kändes som om det var några skamlösa gamla gubbar som satt ner vid ett bord och valde ut de scener som skulle bringa in mest pengar, utan att tänka så mycket på små detaljer som sammanhang och förklaring. Jag är rätt säker på att jag skulle suttit som ett frågetecken om jag inte hade läst boken innan. Men just det att det knappt kändes som en film alls, utan bara scener från boken var något jag störde mig på. Det gör inte lika mycket att de klipper bort delar av böckerna i filmatiseringarna så länge resten av filmen uppfyller sitt syfte.

De bra delarna då? De var inte många, men jag kan ju säga att specialeffekterna i filmen och framför allt i slutstriden var riktigt schyssta. Inte tillräckligt för att kompensera för de dåliga delarna, men 30 meter höga brinnande pytonormar funkar alltid, och speciellt om de är snyggt animerade.

Jag får faktiskt säga att den var bättre än den fjärde filmen, men det är ingen merit, eftersom den hade ännu mindre sammanhang i sig. Femman var nog också lite lättare att göra film av, eftersom det inte finns lika många delar av boken som sticker ut. Problemet med alla filmer är att böckerna är så långa, att filma alla moment i böckerna är omöjligt utan att rivalera Ben Hur i längd. De delar som blev bortklippta i femman saknades därför inte lika mycket som i fyran.

Aja, nu har jag väl klagat tillräckligt. Klagar jag mer börjar kanske mitt hår växa åt alla håll (TMO_KOTOR, läser du det här så ladda upp en bild på dig själv ASAP!). Håll er till böckerna istället, de är faktiskt bra. Den sjunde boken i serien, "Harry Potter and the Deathly Hallows", vilken jag tror kommer att översättas till "Harry Potter och Dödsrelikerna" någon gång i november, släpps den 21 juli på engelska, för de som inte visste. Läs den! Det ska i alla fall jag.


18 juli 2007 kl. 00:00 | Kommentera (1)
Sverige igen.


Jaha, någon gång ska man väl skriva ett blogginlägg. Är hemma igen efter Japanresan, 13 timmars sömn satt fint efter den, var trött som ett as igår. Körde en all-nighter sista kvällen i Tokyo, blev medsläpad på karaoke och allt möglich. 1.5 timmar sömn blev det, sen skulle man på tåget till Narita, pigg som en mört. Det var förreten heller ingen höjdare, trött + intensivt hungrig + flygplan + att jag var lite småbakis. Lyckades dock hålla min mun stängd, trots luftgropar. Ett plus var däremot att man kunde se på Family Guy, Simpsons, rätt många filmer och spela spel (visserligen snake, men vafan) på sin egen touch-screen på planet. Det fick 11 timmar att gå lite fortare.

Japan ägde, förresten, om man bortser från det (otroligt) fuktiga klimatet de har på sommaren. Inte många som kunde engelska där, men det gick hyfsat bra att klara sig utan det (det hjälpte också att kunna något ord på japanska, flera gånger fick man lyssna sig till när man skulle av tågen). Var i Toyko, Kyoto och Hiroshima främst, och såg allt från atombombade träd i Hiroshima till enorma animefigurer på byggnader i Akihabara (anime- och elektronikdistrik i Tokyo). Det stället var förresten ett av mina favoritställen under resan, anime och arkadhallar så långt ögat kunde se. Hittade faktiskt en maskin med Ikaruga på, körde lite med en polare. Man märkte också varför asiater är så bra på arkadspel, den typen av spel de hade där var helt sjuka. Där fanns spel som fick Ninja Gaiden att framstå som småpotatis.

De hade jäkligt schysst käk där, förresten. Jag har aldrig varit mycket för japansk mat tidigare, men när det väl var på hemmaplan var det hur gott som helst. Ofta hade de bilder eller plastmodeller av rätterna, vilket hjälpte till när kanjikunskaperna svek. Servicen var också något speciellt. Så fort man gick in på en restaurang skrek alla anställda (nu menar jag ALLA, till och med de i köket på många ställen) "välkommen" på japanska åt en (kommer inte ihåg de exakta orden) och när man gick skrek de "arigatō gozaimasu!", vilket betyder "tack så mycket", typ. Det roliga var att det inte bara var på fina restauranger, de skrek lika mycket på Seven-Eleven och McDonalds med. Och bugade, förstås.

Några gånger i veckan åkte jag Shinkansen med, deras höghastighetståg. Det var rätt tufft det med, glida fram i 300 km/h utan att det känns alls. Dock fick tåget sakta ner lite i kurvor och genom städer, då gick det "bara" i 250 km/h. Man blev lite bortskämd med tågtider också. I Sverige skryter ju SJ om att 95% (eller vad det nu är) av deras tåg kommer i tid, och här räknas 5-10 minuters marginal som "i tid". I Japan kom 100% av tågen i tid (det enda som orsar förseningar i tågtrafiken är folk som tar självmord), och deras felmarginal i tid ligger på 5-10 sekunder.

Får bli att åka dit någon gång igen, och då längre än en vecka.

(Bilden ovan tog jag i Kyoto Tower, tog massor "engrish"-bilder under resan)


25 juni 2007 kl. 00:00 | Kommentera (1)


Offline
Visa presentation

Blogg
- Visa bloggen [4]
Spelsamling
- Visa samlingen [62]
Användarrecensioner
- Recensioner [0]
Vänner
- Visa vänner [0]
Alla blogginlägg
UppCon 09
21 januari 2009 kl. 00:00
Harry Potter och Birollsmördaren
22 juli 2007 kl. 00:00
Harry Potter and the Order of... va?
18 juli 2007 kl. 00:00