Actiontörst

ALLMÄNT krönika

Tiden då alla actionspel var helt linjära och bara gick som på räls är förbi. Men är det för mycket begärt att kräva åtminstone några fler spel med intensiv action av gammalt hederligt märke?
Tiden då alla actionspel var helt linjära och bara gick som på räls är förbi. De försvann i samband med att spel som Wolfenstein, Descent och Marathon introducerade en ny genre, ursäkta, en ny subgenre och fick oss (tvingade oss?) till att i många långa timmar utforska korridorer i överflöd. En myriad av långa gångar där man oftast var tvungen att ta sig till plats X för att där hitta föremål A (inte sällan någon slags nyckel) och ta den till plats Y för att använda den tillsammans med objekt B (som händelsevis gärna var någon slags dörr eller, när fantasin verkligen flödade, någon slags datorstation). Denna sluga spelidé, som kan sammanfattas med formeln XA + YB utmynnade ofta i att man kom till en ny bana, som även den kunde beskrivas med ungefär samma formel. Eller så fick man vid enstaka tillfällen möjlighet till att träffa på monster C, även känd som Mr Boss.

Egentligen var det väl inget fel på konceptet som sådant, tvärtom var det ofta ganska trevligt att varva utforskande i labyrintliknande korridorer och nyckelletande med hektiska frenetiska eldstrider. Sedan dess har ju dessutom FPS-genren tagit steg framåt. Vi har idag FPS som fokuserar ännu mera på utforskande och pussel, medan andra nästan uteslutande fokuserar på eldstrider. Dessutom har vi för länge sedan lagt tvånget om de instängda miljöerna bakom oss. Så inget ont om FPS i sig, även om jag aldrig varit speciellt bra på att sikta på monster ur förstapersonsperspektivet. Jag hade lite talang för Quake III ett tag, i eget tycke, men det är nog allt.


Quake III

Nej, det jag saknar är de där andra actionspelen av den gamla skolan, de som var vanliga innan pixlar byttes mot polygoner och ett perspektiv förändrade en hel genre. Gamla arkadinfluerade actionspel som Ninja Gaiden, Rygar eller varför inte Probotector. Spel som inte konstlade till det. Råröj, ösig action som testade spelares fingerfärdighet (och dessvärre, tålamod...) till det yttersta. Länge var hela genren som bortblåst, eller åtminstone totalt nedklubbad av en hel rad FPS som man ibland knappt ens kunde se skillnad på. Som ni vet har genren fått en renässans för några år sedan med spel som God of War och för inte alltför länge sedan fick vi spel som Ninja Gaiden II och The Force Unleashed. Ytterligare spel är på väg, även om de inte alls är lika många till antalet som alla FPS som släpps så kommer det en del spel då och då, och de som kommer är ofta av riktigt bra klass. Till skillnad från i andra genrer behöver jag inte drunkna i ett hav av halvdassiga actiontitlar, jag får några fina spel per år. Russinen i kakan skulle man kunna säga.


På den gamla goda tiden var det bara rakt på som gällde

Det enda lilla problemet är att FPS-genren har gjort det här med tre dimensioner och polygoner och sådana nyheter till standard även i andra av actionspelens subgenrer. Polygoner måste in överallt, annars säljer det inte. Till och med i helt tvådimensionella spel som R-Type ska det polygoniseras, oftast enbart för sakens skull. Även om det inte påverkar spelet. I just det fallet gör egentligen ingenting (om man inte är en pixelpuritan som får kraftiga allergiutslag av att se sitt gamla favoritspels pixlar bytas ut på ett inte alltid helt smickrande sätt), men problemet är att det oftast påverkar själva spelet också. Vi kommer nog aldrig att få se ett Ninja Gaiden i 2D igen hur mycket vi än vill, och även om Mega Man 9 var välkommet och Capcom släppte nya versioner av Commandos och 1942 för ett bra tag sedan var det mer av ett undantag som bekräftade regeln än ett trendbrott. För några år sedan fick vi ett Contra IV till DS, men sådant blir mer och mer ovanligt. Att det fortfarande släpps nya spel inom actiongenren som t.ex. Mad World, Bayonetta och Ninja Blade är nog gott och väl, men är det för mycket begärt med lite gammal hederlig old school-action i två (max två och en halv) dimensioner också? Jag tycker inte det. Fram med fler actionspel av den gamla skolan, de passar ju utmärkt som snabb underhållning som kan hämtas hem direkt från till exempel Xbox Live Arcade eller Playstation Network.


Nya spel i denna subgenre ser man inte allt för ofta längre.

Simon Liedgren, Pixelplayer.se
Den 21 april 2009 klockan 23:40
Zuma's Revenge
09/16 recension PC

Turtles in Time: Reshelled
08/21 recension X360

ArmA II
08/17 recension PC

Bookworm Adventures Volume 2
08/14 recension PC

Madballs in Babo Invasion
08/13 recension X360

Okami
08/12 recension Wii

Fat Princess
08/10 recension PS3

Wii Sports Resort
08/05 recension Wii

Ratchet & Clank: Quest for Booty
06/29 recension PS3

The Sims 3
06/27 recension PC

E3 2009 - en sammanfattning
06/22 artikel MULTI

Playstation 3 kommer tillbaka
06/14 artikel PS3

Kommentarer


Inga kommentarer ännu.
Du måste vara inloggad för att kommentera.