Advance Wars: Dual Strike

GBA recension

Bärbara strategispel har länge varit något av en raritet, men de senaste åren har en rad titlar tillkommit, till oss spelares oförtrutna nöje. Det senaste tillskottet är den tredje delen i Nintendos Advance Wars-serie, och nu är det för första gången dags att kriga på dubbla fronter samtidigt. Färgstarka personligheter och en välrustad armada finns att se fram emot, så sitt ner en stund, och läs om en av världens trevligaste varianter av krig.


Det första Advance Wars släpptes till Game Boy Advance i början av 2002, vilket var en smula senare en beräknat. Förseningen berodde på terrorattacken mot World Trade Center i New York. Men, så småningom kom i varje fall Nintendos eget turordningsbaserade strategispel, och det blev en succé. Med en ansenlig mängd uppdrag, underbart personliga befälhavare och en spännande story, gav AW ovanligt stor valuta för pengarna, något jag själv blivit varse.
I oktober 2003 kom så uppföljaren, Advance Wars 2: Black Hole Rising, även den till GBA. De båda spelen liknade varandra i mångt och mycket, med undantag av nya befälhavare, fräscha uppdrag och lite andra uppgraderingar. Spelglädjen i uppföljaren gick dock inte heller att ta miste på.Slagfältets varierande sidorI Advance Wars: Dual Strike finns alla gamla spelsätt kvar, kompletterade med ett antal nya. Exempel på krigsvarianter är en story för ensamma spelare, flerspelarläge, ett udda realtidsläge, där man styr en enhet och åker runt på banan och bombar bäst man vill, och "War Room", där man väljer en karta och en befälhavare och sedan slåss för högsta poäng. Alla anhängare av de gamla spelen kommer att känna igen sig: precis som vanligt är principen att klicka på en enhet (stridsvagn, slagskepp, helikopter), ge den order, slå ut fienden och ta över städer och baser. Nya generaler med DS i högsta hugg kommer snabbt in i hur det hela fungerar; det försäkrar jag.
Befälhavarna spelar en mycket viktig roll i spelet; de har alla olika egenskaper som påverkar enheterna som används. Vissa föredrar närkontakt, andra distansanfall, somliga är bäst i luften och andra till havs. De har också individuella specialattacker som kan användas med (för motståndaren) förödande resultat. Nytt för AW: DS är att man i vissa strider styr två befälhavare samtidigt. De kan då använda än mer destruktiva "Tag Powers" tillsammans.Pekpennan - mäktigare än granatkastaren?Man har naturligtvis ämnat utnyttja Nintendo DS-finesser i AW: DS. Stylusen (pekpennan) kan användas i menyer och på slagfältet, vilket för mig som är så invand med det gamla hederliga styrkorset från det första Advance Wars är en smått besvärlig omställning. Men om man inte kan släppa sin stylus utan att bli paranoid går det förträffligt att använda den. De två skärmarnas möjligheter tas också tillvara: många strider utspelas på dubbla fronter, vilket är mycket underhållande, och dessutom väl utformat.Hur ser kriget ut, hur låter det och hur länge varar det?Grafiskt sett har det inte hänt mycket sedan det första spelet, trots övergången till ny konsol och allt. Det är alltså inte på den här biten man valt att satsa mest, men det ser faktiskt inte illa ut; och designen är, i god stil och kondition, utsökt fantasifull, vilket inte minst märks på karaktärerna. På stridsfältet är allt, om inte överdrivet detaljerat, så åtminstone tydligt och klart. Ett steg bakåt i den triumferande känsloupplevelsen är att man minskat ned på befälhavarnas känslosvall under striderna…
Beträffande ljudet så smattrar det på rätt så bra i artilleriet. Krigseffekterna blandas också med karakteristiska ljudslingor, mer eller mindre medryckande sådana. Spelkontrollen lämnar inte mycket att önska; vad man än tar sig för så är man i besittning av full kontroll.
Advance Wars: Dual Strike är dessutom ett mycket stort spel. Det finns otaliga mängder kartor att låsa upp, när man väl klarat det otaliga antalet som finns att tillgå från början, ett flertal spelsätt och obegränsade variationsmöjligheter i strategiskt tänkande. Precis som alltid ger denna förträffliga uppföljare stor, stor valuta för pengarna. Men Nintendo bör tänka på att de nu släppt tre spel med ett, utan tvivel vinnande, men ändå använt koncept. Vi vill ju inte se en "Mario Party-effekt" på denna spelserie, som just nu är en av de allra bästa från Nintendo.

Erik Carlberg, Pixelplayer.se
Den 9 mars 2006 klockan 14:33

Titel:
Konsol:
Genre:
Utvecklare:
Utgivare:
Utgivet:
Antal spelare:
PEGI-info:
Finns även till:
NDS

Gå till spelets samlingssida

Betygskommentar:
Mycket att göra, höra och se. För den poänggirige tar utmaningen aldrig slut, och Nintendo har lyckats ypperligt med ett av de hittills bästa spelen till Nintendo DS.

Kommentarer


windaws skrev:
Jag vill ha deta spelet. Synd bara att det kostar så mycket i alla butiker.



Klockan 11:49 Söndagen 29 oktober 2006
Du måste vara inloggad för att kommentera.