Half-Life 2

PC recension

Idag finns det få personer som inte har spelat och uppskattat mästerverket Half-Life. Nu, många år senare, återvänder Valve till mannen med glasögon och kofoten. Och visst är det ett angenämt återbesök…


Det finns få spel som i dagsläget kan klassa sig som riktigt bra, nödvändiga. Det kan Half-Life 2 göra utan problem. Med det här mästerverket har Valve tagit det narrativa, det berättande, till en helt ny nivå. Personen som du, spelaren, styr heter Gordon Freeman och är återvunnen från det första spelet som de flesta redan antagligen spelat. Du rör dig i och runt staden City 17 där en ond diktator styr med sina legosoldater, så kallade ”The Colombine” och du måste med hjälp av vapen och mycket list ta dig frammåt för att hjälpa de övriga invånarna störta diktatorn så att frid återigen kan råda. Och det är på ett väldigt smart designat sätt Valve har sett till att du tar dig frammåt också, det är som små interaktiva filmer som aktiveras när du tar dig in i en ny osynlig zon. Det bästa med det här systemet är att det känns väldigt levande, aldrig tillgjort. Aldrig regiserat som man kan få känslan av i andra spel.

Eftersom du inte hela tiden rör dig inne i City 17 får man tillgång till olika fordon, små ghettomoddade båtar och bilar. Med dessa tar man sig framåt på landsvägen och på vattnet, men det blir sällan tråkigt eller stelt då Valve på ett mästerligt sätt vävt in olika actionmoment som får en att vakna till och faktiskt engagera sig i spelet igen. Långa transportsträckor känns därför aldrig långa och därmed ökas även spelets tempo, vilket enbart är possetivt. Någonting annat som lätt finnes roligt är spelets många strider mot The Colombines och de mer jobbiga Striders, som liknar jättespindlarna i filmen ”Världarnas krig” med Tom Cruise, och det som faktiskt gör striderna så roliga är det sätt Valve har integrerat fysiken på. Det enklaste, och roligaste, sättet att leka med spelets fysik på är att använda Gravity Gun, ett gevärr som med en slags laserstråle fångar upp olika föremål som du sedan kan slänga på dina fiender eller kanske rentutav använda som skydd mot dem. Men det är inte de enda fienderna du möter, Valve låter alltid miljöer och fiender variera och på det sättet blir det ett unikt tempo som blir speciellt för det här spelet. Någonting annat som gör det här spelet till ett måste i spelsamlingen är grafimotorn som inte bara ritar upp jättevackra miljöer, som förövrigt är stora och fina, och fiender utan även realtidsbaserade ansiktsuttryck som ger en känsla av att man möter riktiga människor istället för tråkiga dockor att spela mot. När man i början går runt med sin motspelare Alyx, som är dotter till en forskare som kommer att hjälpa dig med din dräkt, förbluffas man över hur pass levande hon framstår. Det är inte bara ansiktet som ter sig väldigt verklighetstroget utan även läpparna rör sig i takt med att hon talar och allting är gjort på ett väldigt profisionellt sätt. Nu kan man ju inte se sig själv någongång, Valve har alltid satt spelarnens perspektiv till Gordons ögon, men det är en fröjd att kolla in andra karaktärer för att se hur pass mycket tid man lagt på bara en bifigur som inte alls har så pass stor roll i spelet som en själv, eller andra motspelare.

Nu har jag dock berättat om allt det goda, och om sanningen ska fram finns det inte mycket att klaga på. Grafik och ljud är i världsklass, vart man än befinner sig och vilka personligheter man än möter. Tempot är alltid högt, oavsett om man är i strid med The Colombine eller befinner sig i en båt längs kanalerna utanför City 17. Att sedan miljöerna, vapnena och fienderna nästan ständigt byts ut så att spänningen ständigt ligger på topp är ju heller ingen nackdel, vare sig för Valves status som utvecklare eller för oss spelare. Vi får nämligen tusen gånger mer än vad vi betalar för och omspelnigsvärdet är optimalt då man kan sätta upp ett flertal strategier vid flera olika platser i spelet. Man får pröva sig fram, och sedan laddar man om för att testa en annan strategi. Oj, det gick inte lika bra. Men då testar vi en tredje variant då! Precis så speciellt är Half-Life 2. Precis så värt att äga och spela, om och om igen.

Fredrik Gertz, Pixelplayer.se
Den 14 juli 2007 klockan 22:22

Titel:
Half-Life 2
Konsol:
PC
Genre:
Förstapersonsskjutare/Action
Utvecklare:
Valve
Utgivare:
Valve
Utgivet:
2004-11-16
Antal spelare:
1, 32 online
PEGI-info:
Finns även till:
XBOX

Gå till spelets samlingssida

Betygskommentar:
Perfekt regi, mästerligt producerat både med grafik och ljud. Och att det är omspelningsvärt gör inte saken sämre.

Kommentarer


windaws skrev:
Najs text. Jag funderade på att köpa detta spelet till xbox men jag köpte ninja gaiden black istället.



Klockan 22:36 Lördagen 14 juli 2007
skrev:
Kul att du gillade min text.

Om du kollar runt på sidor som Pricerunner hittar du nog HL2 till en billig peng då det är rätt old ändå. Fast å andra sidan är ju inte Ninja Gaiden Black något dåligt spel heller!



Klockan 23:11 Lördagen 14 juli 2007
skrev:
Här kommer jag och ska leka elaka gubben.
Possetivt är väl ett stavfel? Positivt ska det väl stå?
Sen tycker jag du ska dela upp textblocken i stycken istället för att just ha ett block med 23 rader, blir mer lättläst.

Annars tycker jag din recension var riktigt bra, du får med det mesta som behöver sägas om detta mästerverk till spel. Och jag står helt på din sida med siffran 10. Hoppas jag får läsa mer av dig i framtiden!



Klockan 00:54 Söndagen 15 juli 2007
skrev:
Cricke: Har du läst TMO_KOTORs gamla texter? Där snackar vi textblock.



Klockan 16:15 Tisdagen 17 juli 2007
skrev:
HL2 är ett riktigt bra spel och antagligen det bästa FPS:et än. Vi kan ju alltid hoppas att Ep2 inte blir uppskjutet ännu mer så vi kan bli klara med HL2 snart.



Klockan 18:32 Tisdagen 17 juli 2007
Du måste vara inloggad för att kommentera.