Madballs in Babo Invasion

X360 recension

Madballs har gått och blivit spel och nu har vi testat att rulla omkring med de tokiga bollarna.

Madballs var populära i USA under 80-talet. Runda gummibollar med olika ansikten på och egna personligheter var tuffa leksaker på den tiden. Sägs det. Själv är jag dock på tok för ung för att ha lekt med dessa lustiga små uppstudsiga krabater, som inte ens blev någon fluga i Sverige på den tiden. Men trots det har jag ingenting emot att leka lite med de tokiga bollarna på min Xbox 360, i ett nytt Xbox Live Arcadespel som snabbt visar sig vara en rätt så trevlig bekantskap. Studsa vidare så ska jag förklara varför!



Vi rullar väl igång då...

Spelet är utformat som ett ganska linjärt actionspel där man rullar sig igenom ett antal banor som någon av de olika tokbollarna. Det finns även ett skojigt multiplayerläge att testa där man får kämpa mot andra, man mot man och boll mot boll. Det finns två olika fraktioner av rivaliserande bollgäng (några är snällisar, de andra lite lagom stygga sådär, för att kidsen ska tycka att de är häftiga), som båda söker efter en gammal artifakt med magiska krafter, men storyn i sig är inte speciellt intressant även om den fyller sin funktion så nog om den. Då är det nog mer intressant att få veta lite mer om själva spelandet.

Madballs är lättillgängligt och man kommer snabbt in i spelet. Det handlar mest om att skjuta på allt som rör sig i början, men senare får man lösa ett och annat pussel och det hela kryddas med lite hinder och fällor samt ett par bossar. De flesta fienderna består av andra bollar, och en kul grej är att de lite större bollfienderna delar på sig och blir till mindre bollar efter att ha tagit skada från dina vapen. Speciellt i strid mot ett par av spelets bossar kan det bli riktigt roligt, med ett bollbonanza av små bollar då den stora ursprungliga bollen bryts ned till mindre och mindre klot. Under banorna får man också akta sig lite grann för olika fällor då och då som är utspridda lite här och var.

Enkelspårigt

Speciellt många alternativa vägar på banorna finns det inte, och spelet är (åtminstone till en början) ganska enkelt, vilket leder till att det ibland kan kännas som att det mest flyter på. Man skjuter ner några fiender, navigerar försiktigt förbi några trånga passager, tar några vapenuppgraderingar och lite mer hälsa, och så fortsätter det ofta genom nivåerna. Allt eftersom blir det visserligen en aning mer komplext, med olika ramper där det krävs fart för att rulla uppför dem och flyga vidare med sin boll och en del pussel att lösa med olika omkopplare samt kraftfält som måste avaktiveras för att nästa område ska bli tillgängligt, men det blir aldrig direkt svårt att ta sig vidare. Mot slutet blir nivåerna något mindre linjära, men man behöver i princip aldrig känna att man kör fast för att man inte vet vad man ska ta sig för och vart man ska gå (eller rulla) härnäst.

Madballs är som helhet dock inte speciellt varierat, och ibland får man känslan av att spelet mest...rullar på. Å andra sidan är det här lite av spelets styrka också. Det är väldigt enkelt att förstå sig på och blir därmed ett lättillgängligt spel som man kan spela en stund och ha småkul med utan att sätta sig in i alltför mycket. Så länge man inte förväntar sig något större djup. Ett spel man kan plocka upp och spela en kort stund utan att behöva.

en skön arsenal och genomarbetad styrning

Vapnen är ganska traditionella. Det bjuds på en sedvanlig blandning av shotguns som är effektiva i närstrid, maskingevär för lite längre avstånd, strålvapen, granater med mera. Ingenting direkt överraskande. Men de fungerar bra och kompletterar varandra väl. Längre in i spelet på de senare banorna gör nivåskillnader och de allt fler och starkare fienderna att granater får en större och viktigare roll. En kul grej med just vapnen är rekylen. I vanliga actionspel brukar ju rekylen resultera i att det blir svårt att hålla vapnet stilla och sikta, men inte här. Istället är rekylen så kraftfull att den gör att hela bollen åker tillbaka. Detta kan i sin tur vara viktigt att tänka på om man avlossar sitt vapen på en smal passage en bit ovanför marken...Alla vapen har inte någon nämnvärd rekyl (strålvapen har generellt mindre rekyl) men en bra tumregel är att ju kraftigare vapnet är, desto längre bit rullar din boll tillbaka. Detta går dock att parera genom att försiktigt rulla bollen framåt. Spelets styrning är också riktigt välgjord, och den ack så viktiga känslan av att faktiskt rulla runt en liten boll och inte någon vanlig figur finns där. Vinkla lite försiktigt på den analoga spaken och rulla försiktigt fram eller ta i lite hårdare och rulla i full fart.

En bra valmöjlighet som spelet bjuder på är att man själv snabbt och enkelt kan välja om man vill spela från ett perspektiv snett ovanifrån och styra spelet på samma sätt (åtminstone är principen densamma, även om kameran är mycket längre bort) som i ett tredjepersonsactionspel som Gears of War, eller att ha kameran placerad rakt ovanför din boll och styra spelet på samma vis som i mer arkadinfluerade actionspel som till exempel Commandos 3: Wolf of the Battlefield (eller Geometry Wars för den delen). I det första fallet används den ena spaken till att styra bollen med och den andra spaken till att titta runt, och man skjuter alltid mot skärmens framkant. I det andra fallet styr man bollens riktning med en spak och skottens riktning med den andra spaken, och kameran är mer låst, rakt ovanför bollen. Själv fastande jag för det första alternativet, som också är grundinställningen. Då ser man lite mer detaljer på banorna och de ser inte lika platta ut som om man ser allting rakt ovanifrån. Men det är ju bra att de som är mer vana vid den alternativa styrningsmetoden kan välja den, och känna igen sig från andra liknande spel.

Snyggt men lite smaklöst

Spelets grafik är även den ganska så lyckad. Inte spektakulär eller supersnygg på något sätt, men ändå ser den rätt bra ut. Dock ska man inte vänta sig ett överflöd av detaljer, banorna är rena, sparsmakade och ganska enkelt byggda vilket resulterar i ett lite kantigt utseende. Jag måste även säga att den brist på variation som jag ibland kan känna finns i spelets nivåer även går igen i grafiken. Visserligen är det ganska varierade miljöer men mycket av elementen på banorna återkommer och många fällor och väggar ser likadana ut gång på gång, förutom att de målats om lite beroende på om man befinner sig i en djungel, på ett rymdskepp eller på någon arktisk planet. Stenbumlingar, ramper, taggiga spikar, väggar, hängbroar och slem, mycket går igen oavsett om man befinner sig i ett tempel eller i någon rymdstation. MadBalls är dock ett av de snyggare spelen som har släppts till Xbox Live Arcade, och imponerar mest på det tekniska planet.

Designen med bollarna är dock ingenting som jag kan säga blev någon personlig favorit för mig. De passar väl bra in i banorna som ju utformats för att man ska kunna rulla sig fram över vissa ramper till exempel. Däremot är jag inte helt såld på de små bollarna. I början gillade jag dem inte så mycket, men de växer lite efter ett tag. De har alla sina små personligheter vilket är trevligt. Det hade varit lätt att ett spel fullt med bollar hade kunnat kännas lite anonymt, men ögonbollen Oculus, robotbollen Robo och de andra har iallafall sin egna stil. Däremot är det inget som jag går i taket av direkt. Bollarna är småroliga som bäst. För er som gillar Madballs är det väl tvärtom, och leksakerna är snyggare och roligare på riktigt än i spelform, så om man själv har lekt med dessa tokiga bollar som yngre kan man väl kanske gilla de små bollarna ännu bättre.

Spelets multiplayerläge är inte så dumt det heller. Förutom att ta sig an spelet i Co-op läge för fyra spelare samtidigt bjuds det på snabba strider för många spelare samtidigt över Xbox Live. De många olika vapnen och de åtskilliga bollarnas olika egenskaper gör att lite taktik och strategi spelar in och man kan anpassa sin spelstil efter det. Liten och snabb eller stor och stark? Det finns flera sätt att spela på, vilket ger flerspelarläget variation och gör att de i grunden ganska enkla striderna och den något simpla spelmekaniken håller längre. Spelet passar bäst att spela mot andra i några få korta och intensiva matcher då och då som rolig omväxling, det är knappast en konkurrent till de stora onlinespelen där ute. Men kul är det iallafall, och lättillgängligheten är ett plus för de som inte är så vana vid att spela online. Det här är, precis som många andra arcadespel, ett spel som kanske inte har samma djup som man får ut från ett fullprisspel, men som ändå roar på sitt eget enkla sätt. En kul detalj är att man när man möter andra online kan spela som bollar som ser ut som ens avatarers huvuden!

Rullar starkt i mål trots allt

Som helhet är MadBalls en trevlig bekantskap. Grafiken är rätt fin, multiplayerläget roligt att plocka fram då och då, och singelspelarkampanjen är lite kort och kanske lite väl enkel (även om det blir rätt svårt mot slutet) men i grunden välgjord och underhållande. Lite brist på variation och en känsla av att spelet ofta flyter på utan att riktigt engagera eller bjuda på något direkt djup gör att betyget ändå stannar på en stark sexa. Det är ett spel som i grunden är bra och välgjort, tekniskt sett är det väl utvecklat på ett kompetent sätt med bra flyt i grafiken och fin grafik, och styrningen är även den riktigt bra. Kanske är det en känsla av att jag har sett detta förut som gör att jag inte vill dela ut ett ännu högre betyg, eller så beror det möjligtvis på att spelet inte riktigt lyckas gripa tag och engagera mig ordentligt, varken nivåer, story eller karaktärsdesign får mig att bli mer än måttligt engagerad även om jag för det mesta sitter och har småkul med spelet. Sen går det inte att komma ifrån att MadBalls är lite kort, även om multiplayerläget ger extra valuta för pengarna. Men spelet är definitivt värt en titt om man vill ha ett enkelt, lättillgängligt och intensivt actionspel som är lätt att plocka upp och spela en stund i taget ibland, utan att för den sakens skull vara så simpelt att man tröttnar på nolltid. Ett bra och välgjort spel helt enkelt, inte så mycket mer men inte så mycket mindre heller.

Simon Liedgren, Pixelplayer.se
Den 13 augusti 2009 klockan 16:45

Titel:
Madballs in Babo Invasion
Konsol:
X360
Genre:
Action/Shoot 'em up
Utvecklare:
PlayBrains
Utgivare:
Xbox Live Arcade
Utgivet:
2009-07-15
Antal spelare:
1-4 (Co-Op) 1-16 (Multiplayer)
PEGI-info:


Gå till spelets samlingssida

Betygskommentar:
Ett småkul spel som mest rullar på utan att riktigt lyfta från marken.

Kommentarer


Inga kommentarer ännu.
Du måste vara inloggad för att kommentera.