Super Mario World 2: Yoshi’s Island

SNES retro

När det lider mot jul är det lätt hänt att man blir en smula sentimental och försjunker i gamla minnen; inte minst när det gäller spel man minns och älskar. Yoshi’s Island (SNES) är en titel som, för mig, utan minsta tvivel är med och tampas om titeln ”Tidernas bästa spel”. Om Ni liksom jag upplevt och avgudat detta underbara plattformsspel, föreslår jag att vi tillsammans tar en promenad längs minnenas aveny, och frotterar oss bland charmiga karaktärer på Nintendo-dinosauriernas ö. Om Ni aldrig spelat det, bör Ni vara intresserade.

En gång fick jag ett alldeles eget Super Nintendo. Jag hade innan dess enbart vaga förnimmelser av TV-spelens underliga värld, och förmodligen började jag spela jämförelsevis sent. Men poängen är att jag nu hade mitt SNES, och tre härliga titlar. Ett av dessa var Super Mario World 2: Yoshi’s Island.

Efter några tafatta försök och ett antal lättare missförstånd, kunde jag på allvar börja njuta av detta i särklass välgjorda plattformsspel, en upplevelse jag sent skulle glömma.

Baby på vift

Yoshi’s Island är uppföljaren till spelet Super Mario World, det första med Mario till SNES. I uppföljaren spelar man inte längre direkt som Mario, utan som den dinosaurie vilken introducerades i föregångaren; den numera världsberömde Yoshi. Från att ha haft en smärre biroll som riddjur i Super Mario World, fick han nu spela huvudrollen i ett av tidernas bästa, största och vackraste plattformsspel.
Det hela är en historia om två bröder, Mario och Luigi. Handlingen utspelar sig när dessa är nyfödda, och storken ska föra dem till sina föräldrar. Bekymren hopar sig dock när en figur vid namn Kamek flyger förbi i all hast och snor åt sig den ena babyn, Luigi. Den andra faller ner mot ett till synes säkert öde i det djupa havet, men av en händelse landar den säkert på en Yoshis rygg. Genom äventyret färdas Baby Mario sedan på olika Yoshis ryggar, över hela deras ö, för att finna brodern och slutligen komma till sina föräldrar.

Pasteller och variation

Till det här spelet användes en unik grafikmotor, som gav det dess karaktäristiska, ”tjockt målade” utseende. Den öppnade också möjligheter som snurrande, växande, studsande fiender och andra effekter. Spelet är mycket vackert, och jag är beredd att påstå att jag många gånger föredrar detta framför dagens 3D. Det är också så oerhört fantasifullt att jag blir salig bara av blotta tanken.

Har Ni någonsin slagits av tanken att spelen idag är ofta är kortare och lättare än de till exempelvis SNES? Lugn, jag har tänkt detsamma, och Yoshi’s Island är ett tydligt exempel. Inte mindre än femtiofyra banor uppdelade på 6 världar, med två bossar i varje värld. Bossarna var allt som oftast vanliga fiender, som genom magikern Kameks trollpulver antagit storlek maximus.
Tänk, så länge man fick njuta, och ingen bana var den andra lik: djungel, borgar, grottor, ödemarker, vinterlandskap……………Sagolikt njutbart, och med en fantastisk variationsförmåga och skaparglädje bakom. Yoshi transformerades även till olika skepnader: bil, helikopter, ubåt m.m.

Äta, svälja och skjuta

Kontrollen i spelet lämnade inte heller mycket att önska. I sann Mario-anda gick det självfallet bra att hoppa på de flesta fiender för att ta kål på dem. Men finessen var att lära sig att utnyttja Yoshi’s äggkastarförmåga. Genom att sträcka ut den långa ödletungan och svälja fiender, kunde man skjuta prickiga ägg på stora fiender, hinder, och mystiska vingförsedda moln med frågetecken, allt för att ta sig fram och hitta mynt och blommor. För även samlandet var en stor del av äventyret, liksom de bonusspel man kunde ställas inför efter en avklarad nivå.
Den irriterande tidsbegränsningen från tidigare Mario-äventyr togs bort, och trädde endast i kraft då man träffades av en fiende. Då placerades Baby Mario i en bubbla, och skrek som besatt medan klockan räknade ner. Om tiden gick ut innan man som Yoshi fick tag i den skrikande ungen, kom Kameks underhuggare och lade beslag på stackaren.

En oförglömlig upplevelse

Det finns många anledningar till att jag tycker så enormt mycket om Yoshi’s Island, men den största är nog just den att spelet är så komplett, så fulländat. Det är stort, vackert, lättstyrt, utmanande, varierat och ständigt lika underhållande. Man vill inte sluta innan man nått det sista, skrämmande slottet och konfronterats med den sista bossen, en eldfängd individ som uppenbarligen hade något emot Mario och Luigi redan som ung…
När jag ska skriva om egna upplevelser och minnen, rör jag ofta till det, men jag hoppas att Ni som jag kunnat sitta ner och njuta av gamla Nintendo-minnen från ett av världens bästa plattformsspel. Förresten – det är nog det allra bästa.

Erik Carlberg, Pixelplayer.se
Den 7 december 2005 klockan 16:11
Titel:
Super Mario World 2: Yoshi’s Island
Konsol:
SNES
Genre:
Okänt
Utvecklare:
Nintendo
Utgivare:
Nintendo
Utgivet:
0000-00-00
Antal spelare:
1
PEGI-info:


Gå till spelets samlingssida

Kommentarer


Inga kommentarer ännu.
Du måste vara inloggad för att kommentera.